mammap

Inte får jag några kommentarer ens när någon vill kommentera och strular i tid och otid gör det samt att det inte ens fungerar att publicera inlägg... Nä, jag rymmer härifrån helt enkelt.

Återfinns på mammap.wordpress.com dit ni är mer än varmt välkomna! Vassego att kommentera för fulla muggar! :o)

I onsdags började en dundrande huvudvärk tillsammans med en svidande hals göra det svårt att koncentrera sig på verksamhetsmötet på jobbet. Men arbetsdagen blev kort och resterande dag ägnades åt FLYTTEN. Lite snurrigt när man inte visste var saker egentligen skulle stå och huvudet snurrade också till (av feber förstod jag senare).

Sammanfattningsvis kan jag konkludera dessa sista dagar helt utan internet (trots förbeställning i god tid av bredbandsflytt och kontakt med dem flera gånger - jag säger bara suck för telia och det FÅR jag göra för jag har faktiskt jobbat där och vet att det finns fog för att sucka åt telia internet som det i alla fall hette på den tiden) att det har varit sjukt. Lillen har haft vattkoppor, snuva och hosta tillsammans med hög feber. Men ändå ett gott humör och ingen nämnvärd klåda. Charlie har haft snuva och hosta och ont i magen. Jag upptäckte sedan prickar i min hals och förstod att det nog rör sig om halsfluss. Johnny kände sig också sämre och sämre. Halsfluss bör behandlas med antibiotika och som helt nyinflyttad till ett nytt landsting och område har man ingen aning om var man ska vända sig. En vårdcentral skickade mig vidare till en närakut som skickad mig vidare till vårdguiden och torsdag kväll kom en vänlig jourläkare hem till oss. En titt i vattkoppungens hals ledde till ett konstaterande av att det såg mycket infekterat ut. Charlie hade stora halsmandlar men såg inte så infekterat ut. Johnny verkade varm och var röd i halsen. När han kom till min hals ryggade han tillbaks och jag vet inte om det var andedräkten (som inte riktigt brukar vara den trevligaste vid halsåkommor) eller synen, men han sa bara att han inte behövde titta mer utan direkt förstod varför jag misstänkt halsfluss. I nästa sekund skrev han ut Kåvepenin till oss alla vilket Johnny i feberdimma stödd av värktabletter hämtade ut på ett kvällsöppet apotek för att sedan åka till Uppsala och plocka hem det allra sista ur vårt gamla garage. Oturligt nog blev det ingen snabb jättetillfriskning trots penicillin utan snarare blev det värre och värre, men nu äntligen efter en krasslig helg har det vänt. Kanske var det inte riktigt rätt antibiotika, kanske var det inte bakterieinfektion utan någon virusvariant istället; hur som helst är vi glada över att det blivit bättre och jag håller mig på mitt rum idag på jobbet för att inte sprida eventuell smitta.  Som tur hade jag redan tagit ledigt torsdag och fredag från jobbet så jag slapp offra karens- och sjukdagar. Fredagen blev det kontraktskrivning och överlåtelse och nu har vi återigen endast ett hus. Ett mindre, men mer välplanerat, hus. Ett hus med nya maskiner som känns lyxiga. Det är ett väldigt modernt pingande och pongande från både micro, tvättmaskin och torktumlare. Det känns mer och mer trivsamt för varje stund som går. Barnen verkar också gilla huset där de plötsligt har två rum fulla med leksaker och precis bakom tomten finns en jättespännande koja.  Halsfluss och vattkoppor har gjort att vi inte riktigt fick den start vi tänkt med flytten, men nu kan det alltså bara bli bättre. Omgivningar ska utforskas, möbelaffärer ska besökas och cykelvägar ska hittas. Grannarna verkar supertrevliga även om de måste undra vad vi är för konstiga typer som flyttar in och sedan håller oss inlåsta oavsett väder. Men det kan vi förhoppningsvis ta igen i friskare tider.

Nu ska jag ta igen allt jag missat under min tid utan uppkoppling och inte minst surfa in på Cattens superfina nyöppnade webshop Cattungar!

Nu kan vi återigen sälla oss till den inte så lilla skaran 08:or. Vi är tillbaka!

Jaha, då är man tillbaks på jobbet efter en natt med alldeles för lite sömn. Theo ville inte somna förrän efter midnatt och Johnny stack iväg med ett lass till det nya huset mitt i natten så han kom inte hem förrän halv två. Sedan har lillen stökat runt och sovit illa. Han har haft svårt med nästäppa. Kanske har vattkopporna också börjat klia, men han har inte legat och rivit sig i alla fall. Vid fem kunde jag sedan inte somna om. Jag känner mig igensvullen över ögonen och lite lullig i huvudet. Men idag blir det två innebandymatcher, en lunch med alla toxare (tydligen en tradition här på jobbet att när sista toxmötet för sommaren varit går alla ut och käkar tillsammans) och sedan verksamhetsmöte där jag kanske ska berätta vad som avhandlades under mötet i Zeist förra veckan. Sedan förväntar jag mig inte så mycket mer av mig själv idag förutom lite pappersfylleri.

Ikväll sover jag och barnen i vårt nya hus så jag (och barnen, men Johnny sover ytterligare en natt för att vara på plats när flyttfirman kommer) har sovit min sista natt i vårt stora hus ute på landet.

Aha, tricket är att skriva korta inlägg så ges möjlighet att kommentera?! Nåväl, passar bra för idag får bloggen stå tillbaka då tiden ägnas åt de där fyrkantiga bruna tingestena som inte sväljer någonting utan blir fulla bara man funderar på att packa ner något i...

Det yngsta barnet har prickar som förökar sig och för två veckor sedan exponerades han för vattkoppor så våra misstankar går ju åt vattkoppor förstås. Kanske tokigt mitt i flytten men å andra sidan borde han vara smittfri till midsommar då. Ska han bara vara prickig och inte må sämre än han gör nu så ställer det inte till något extrabesvär än så länge.

Jag tror vi har prickar!

Det var en gång en familj som fick funderingar på att flytta tillbaks till trakterna där de var uppvuxna och fortfarande hade kvar släkt och vänner och där mamman nu också hade fått ett jobb som hon trivdes väldigt bra med. När de letade efter ett hus upptäckte de att det var inte helt lätt och priserna landade på miljonbelopp högre än utgångsbuden. Ett hus som låg i en möjlig prisklass låg nära, men ändå på "godkänt" avstånd från, en kraftledning men mamman var lite tveksam. Det var friliggande, men precis likadant som grannens och mitt mellan husen satt två garage ihop. Frilliggande kedjeparhus finns det inget som heter, men om det fanns det skulle det nog kunna klassas som ett sådant. Pappan i familjen låg på mäklaren (som var usel) och ville veta mer och ringde till och med på säljarnas telefonsvarare. Samtidigt tittades det på flera hus, men till slut blev det ändå det hus som mamman varit tveksam till men pappan varit mer på om. Mamman hade ju kollat upp fler saker och blivit omvänd medan pappan plötsligt blivit mer negativ och egentligen inte ville flytta alls.

Nu blir det flytt och vårt stora hus ute på landet (långt ifrån arbetsplats och socialt liv men också långt ifrån avgaser och städers stök) redan på onsdag. Solen är het och vädret lockar egentligen mest till att ta fram den stora plaskpoolen och sippa på en svalkande hemgjord milkshake i en lagom gungande hammock medan man njuter av barnens plaskande lek. Men istället blir det till att packa, rensa, slänga, inse att det går åt fler kartonger än vi har, hålla förkylda febriga barn på drägligt humör och sakta förvandla vårt hem till ett tomt skal.

Kvalen kommer krypande om man gör rätt. Är det ett bättre liv för barnen så här ute på landet där det är lugnare om än lite isolerat eller är det bättre med ett liv närmare andra barn där föräldrarna förhoppningsvis kan ägna mer tid åt dem i och med att man slipper ägna timmar varje dag åt att ta sig till och från jobbet (i alla fall mamman då pappan än så länge inte har sökt om jobb närmare det nya hemmet). Vi har ju redan gjort vårt val, men funderingarna kommer ändå. Man vet vad man har men inte vad man får. Vi är inte sådana som vill stå och hänga med grannarna så fort man sticker näsan utanför dörren, men barnen skulle nog inte rädas lite annan kontakt än den vi kan erbjuda.

Jag hoppas solen lyser lika mycket över vårt nya hus, att vintern är vit även där och att vi gör rätt.

Jag vet inte om det ändå är olidligt varmt att vara ute (kan bara skaka på huvudet åt alla stackare som får för sig att springa maraton...) men vi har hållt oss inne i vilket fall största delen av dagen. Jag har packat kartonger och Theo har packat upp och packat om på sina egna små specialsätt. Det är INTE lätt att packa med en sådan liten hjälpreda som också vill vara med. Charlie har varit mycket piggare idag än igår men så är han fullskjuten med astmamedicin också. Johnny har kört ner åkgräsklipparen till vårt nya hus och det är ju minst sagt oändligt överdrivet att ha en åkgräsklippare på den lilla tomten vi kommer ha (femhundranågonting jämfört med våra artonhundra idag och sedan går ju hus och altaner bort från de kvadratmetrarna). Men eftersom vi köpte den förra sommaren har den liksom inte betalat sig än...

Theo är en liten härmapa och gör precis likadant som Charlie gör både i gester och i ord. Det är lite roligt att se att varenda lite sak Charlie gör följs av en liten skugga som gör precis samma sak. Vissa saker har han dock lärt sig av Charlie att vända emot Charlie (och andra...). Det putas med underläpp samtidigt som det mycket argt ropas PLÄPP (släpp), MIM (min), BORT och LUTA (sluta). Nej och rusk på huvdet blir det mer och mer av också. Den egna viljan blir starkare och nu kan han också bli frustrerad när man inte förstår när han försöker säga något. Det satt lite långt inne känns det som (även om han gjorde sig förstådd på andra sätt) men nu kommer orden i en rasande fart och eko av allehanda konstiga ord som han snappar upp av oss.

Lite gung och en stund ute på tomten hann vi med och jag kommer nog sakna tomten en del. I alla fall sommartid och om man bortser från det dåliga samvetet att man inte tar hand om trädgården så som man borde.

Nu ska nog mina nybadade gosungar få stoppa sina små, nu rena, barfotasommarfötter med tillhörande varma mjuka kroppar i säng.

Hemkommen, men inte som planerat då planet var INSTÄLLT! Nu på senare dagar är det inte riktigt så att man ropar hurra när man pratar om SAS... Istället för att landa vid åtta så är jag hemma efter en massa osannolik taxistrul lagom till midnatt. Jag tar mig ledigt imorgon och på måndag är jag ändå flyttledig. Nu har jag proppat i mig en massa Droste-choklad (holländskt!) och ska nog göra mig iordning för natten och krypa ner i min egen säng.

Nu ska jag njuta av att höra riktigt språk omkring mig och inte sådant där låtsasspråk med en massa harklande hela tiden. Måhända förtäljer jag resans utfall en annan dag. Om någon nu skulle vilja läsa. Eller jag skriver ju egentligen för min egen skull. Men ändå. :o) Svammel svammel och god natt.

När jag blev ombedd att åka på den här workshopen i Zeist tyckte jag att det vore skoj att åka via Amsterdam och få dit familjen och stanna fredag-söndag och återuppleva kära minnen (min älskade Johnny friade där på en bro över kanalerna och ett år senare var vi där som nygifta). Men då visste jag inte att vi var mitt uppe i en flytt och att tid och pengar verkligen borde plöjas ner i det projektet istället. Så nu blir det en resa som inte alls känns lika lockande. Nationaldagen är jag borta också, men för det får jag två lediga dagar så det kan ju passa i flytt-tider (plus att jag faktiskt får en dag ledigt för flytt utan löneavdrag).

Nu är jag hemma idag och ska förbereda. Jag tvättar. Tvättmaskinen är inte alls klar och jag ska åka om några timmar - hur tänkte jag egentligen? Jag tänkte att det är så soligt och varmt att kläderna torkar snabbt, men det är tveksamt om de verkligen hinner det nu. Jag inser att jag inte har så mycket kläder som passar min kroppshydda när man inte kan gömma sig i vintriga stora tröjor längre. Usch och fy för mina extrakilon.

Idag har jag lite gnagande känsla och har inte alls lust att åka iväg igen. Det var ju nyss jag kom hem och väskan är inte ens ännu helt tömd från förra resan. Inte är det lyxigt med att bli ivägskickad på tjänsteresor hit och dit som vissa visst verkar tycka. Nä, det är jobbigt. Jag vill vara hemma med familjen. Hemma och flytta.

Förberedelser inför morgondagens resa. Dags att skriva ut de dokument som ska med och imorgon bär det av till Nederländerna.

Det är så skönt att det löst sig så bra med dagis och skola. Charlie ser fram emot att börja skolan och vaknade tidigt igår morse för att han ville upp och packa. En kartong till honom och en kartong till Theo och så väljer han ut vilka leksaker som ska vara till vem. Hittills har de haft ett gemensamt stort rum men i nya huset (trots att vi flyttar till mindre) får de varsitt rum. Charlie fick en ny bilmatta i lördags som han var väldigt snabb på att rulla ut och leka på. Den gamla som vi har i rummet nu får Theo ha i sitt rum. Dagiset som Theo ska börja på har en rätt sund inställning som man lätt glömmer bort. De var noga med att tänka på att inte barnen ska stressas. De var mot det här med att ha en speciell tid som alla barnen måste ha kommit till och menade att sjunga sånger kan man göra ändå utomhus. Att stressa till nio för att klä av barnen så de kan vara med på en samling i en kvart och sedan på med ytterkläder igen för att vara ute tyckte de bara var onödigt. Jag tänkte på det här med barn och stress igår när jag var på simskolan med Charlie då lärarna i vattnet hela tiden spanar upp mot klockan för att hålla reda på tiden. Igår fick föräldrarna vara med och titta på och trots att barnen är så små att de flesta nog inte kan klockan så gjorde barnen likadant. De tittade upp mot klockan hela tiden. Charlie också. Tänkte på det då, att barn blir präglade efter klockan redan från början. Stress och passa tider.

Men snart är det sommarlov för Charlie och inte så många tider att passa. Torsdag går han sin sista dag på dagis. Någonsin. Imorgon ska han sova över på dagis. Första gången han sover borta utan oss! Han har ju sovit hemma hos farmor och farfar men då har vi ju kommit inramlandes på morgonkvisten om det är så att vi varit på baluns. ;o)

Nu hemåt till födelsedagsmaken.

Det är juni och äntligen kommer sommarvädret (igen)! Inte så mycket vi kan njuta av just nu (men bara att se vädret genom fönstret kan göra humöret lite glatt) för idag ska här packas! Det ska också städas för imorgon kommer det bli lite födelsedagsfika här (Johnny fyller år på måndag). Kanske ska det även bakas något inför morgondagen. Dessutom ska det shoppas på IKEA.

Den lilla solstrålen här hemma är en riktig papegoja och upprepar allt vad storebror säger (och gör samma rörelser och gester och lekar som storebror gör). En härmapande papegoja som samtidigt är en strålande pajas. Ofta lånar han även storebrors trollkarlshatt. Igår kväll när Charlie gått och lagt sig var han en riktig pajas och drog ner den över ögonen också och gick omkring rakt mot allt och alla. Han är en enmanscirkus.

Mot kartongerna!

Idag har Charlie varit på invänjning i skolan. Lämnade av honom med en frukt klockan nio och hämtade honom igen två timmar senare. Under de två timmarna passade jag på att spana in omgivningarna, vårt nya närområde. En väldans kul parklek finns i närheten. Slänggunga, spännande klätterställning, linbana, olika djur, massor av olika typer av cyklar, grillplats, våffelstuga, café mm. En affär som inte är så nära som vi har nu men ligger nära Theos dagis, dvs inte många minuters promenad. Charlie var väldigt nöjd med skoldagen och jag var nöjd med promenaden (som hamrade upp stegräknarens räkneverk lite och vädret var mycket bättre än Uppsalavädret).

Hemmai Uppsala igen stoppade jag in Charlie på dagis där han fick vara med och hjälpa till i förberedelserna för eftermiddagens avslutningsfest (med lite Linnétema, eller som Charlie först sa "Karlsson Linné) och åkte hem för att rätt direkt åka till banken och fixa med lån inför morgondagen då vårt nya hus blir riktigt vårt och vi får nycklarna!

Sedan i ruggigt småregnväder hade vi avslutningsfesten på dagis. En tradition är den många meter långa jordgubbstårta som bjuds på och ytterligare en tradition som jag tydligen missat är att bjuda en styrelsemedlem som avgått på en oätlig bit av tårtan. Jag fick en gräsligt salt tårtbit. Barnen tycker att det är det roligaste som finns med hemlisen med tårtan, men Charlie kände sig tvungen att berätta för mig ändå. Men jag fick spela med och barnen tyckte förstås det var jätteskoj att se min min när jag smakade tårtan... Barnen sjöng och spelade sådär roligt/fint det nu kan bli. Rörande sorgligt var det att vi nu sa hejdå till alla de här människorna som jag inte vet om vi träffar igen. Våra superduperdagisfröknar! De fick finfina halsband som jag shoppat på trevlig tillställning igår kväll söderut (så jag hamnade i vägbyggeköer och fick mig en lång hemfärd och verkligen hann förundra mig över radioprogram eller snarare de märkliga människor som finns som ringer in till radioprogram. Plötsligt inser jag att jag nog är omgiven av, läser bloggfare som är och umgås med otroligt smarta människor. De som ringde in verkade alla långt ifrån representativa för hur jag ser på människor i allmänhet i alla fall...). Ett fint halsband blev det till mig själv också...

Charlie går några dagar till nästa vecka på dagis, men får sedan ett långt sommarlov för att sedan börja skolan i höst. Sexårsverksamhet räknas ju till skolan även om det är något mellanting mellan dagis och skola. Nytt blir det hur som helst. Många barn tar sommarlov och därför kommer personal också försvinna på ledighet så idag var det lite sista chansen att tacka av dem. Särskilt för mig som åker till Holland nästa vecka så jag inte kommer hämta/lämna på dagis innan vi flyttar. Så tack och hej till dagis för Charlie och även för mig. Detta dagis ligger mig ju varmt om hjärtat då man varit väldigt engagerad och de på många sätt utvecklat och format min förstfödde.

Imorgon blir det lite jobb under förmiddagen då Charlie är i skolan igen (denna gång UTAN frukt för de ska äta lunch redan klockan 10(!) men det kommer inte vara riktigt så tidigt framöver) och sedan blir det dags för mäklarbesök och tillträde till det nya huset!!!